Inför varje ny partskonferens är de 178 länder som nu är anslutna till konventionen skyldiga att rapportera om vilka förändringar de genomfört för att i enlighet med konventionen förebygga tobaksbruket. Den svenska rapporten, den fjärde i ordningen, skickades från socialdepartementet till konventionens sekretariat i mitten på april.

Rapporten innehåller bl a stora mängder statistik om andel rökare, dödlighet, tobakens samhällskostnader, illegal tobak, tobakspriser och reklam, enligt givet mönster.

– Vad som saknas i den svenska rapporten är information om nya, kraftfulla åtgärder mot tobaksskadorna sedan man sist rapporterade, säger Margaretha Haglund.
– De brister som då fanns kvarstår. Det stärker resultaten från den nyligen publicerade undersökningen från European Cancer Leagues om hur 34 europeiska länder ändrat sin tobakspolitik i enlighet med tobakskonventionen och där Sverige halkat ner i rankingen jämfört med tidigare mätningar.

– Den positiva tobaksvaneutveckling vi vant oss vid i Sverige är ett resultat av den tobakspolitik som fördes fram till mitten av 2010-talet då Sverige ansågs vara ett av förgrundsländerna i tobakskampen.

– En av de största bristerna är fortfarande att Sverige inte brytt sig om att införa artikeln om öppenhet i kontakterna med tobaksindustrin, artikel 5.3 trots att tobakskonventionen har samma status som ett juridiskt bindande avtal.
– Från Tobaksfaktas egna undersökningar av tobaksindustrins påverkan på tobakspolitiken i Sverige så vet vi att den är omfattande, en påverkan som t ex lett till att regeringen, trots den övertygande evidensen, ännu inte infört ytterligare restriktioner mot tobaksindustrin.

Exponeringsförbud
– Ett exempel är ett exponeringsförbud av tobak, något som har mycket starkt stöd hos både befolkningen och bland politiker, fler än 8 av 10 svenskar vill ha ett exponeringsförbud och flertalet av våra politiska partier.
–Varningsbilder har Sverige heller inte infört trots att EU gett den möjligheten sedan många år. Genom det nyligen förstärkta Tobaksproduktdirektivet kommer dock Sverige att behöva införa varningar med bilder på 65 procent av paketens båda storsidor, trots att man under lång tid i förhandlingarna med EU försökt bromsa stora varningsbilder. Regeringen hänvisar till vår Tryckfrihetsförordning, ett känt argument, som även tobaksindustrin använt flitigt genom åren.

– En annan tydlig brist i rapporten är att Sverige inte längre i sitt biståndsarbete stödjer det internationella tobaksbekämpande arbetet. Med tanke på den utvecklingen som nu pågår med allt fler rökare i utvecklingsländerna vore det rimligt att alltid försöka integrera ett sådant stöd i många typer av bistånd. Vi får hoppas att vår nya statssekreterare hos biståndsministern, som tidigare arbetade på Philip Morris, gör upp med sitt förflutna och bidrar till att Sverige, liksom man gjorde på 1990-talet, fortsätter att höja statusen för tobakspreventionen även inom biståndspolitiken. Under flera år vid den tiden gav SIDA stöd till utveckling av frivilligorganisationer, NGO, som arbetar mot tobaken i utvecklingsländer.

– Det svenska biståndet anses vara en viktig del i utvecklingen av FCA, Framework Convention Alliance, en paraplyorganisation med över 600 medlemsorganisationer världen över som arbetar för bättre tillämpning av tobakskonventionen.

Ingen skönmålning
– Som sammanfattning kan sägas att man i rapporten inte direkt försöker skönmåla bilden av vad vi gör, snarare gör man det motsatta på några ställen där vi är bättre än vi framstår i rapporten, t ex vad gäller informations och opinionsbildande insatser, artikel 12, säger Margaretha Haglund.
– Samtidigt känns det beklagligt att Sverige, som var en av de ansvariga för rekommendationerna för artikel 12, om utbildning, information och allmän upplysning, själv är en dålig förebild när det gäller att utveckla planer för arbetet med information och utbildning för att nå både nyckelgrupper och allmänhet.
– Ledarskapet i de tobaksförebyggande insatserna på regerings- och myndighetsnivå saknar numera tydliga ledare. Det får en negativ inverkan på hela arbetet och påverkar statusen på tobaksfrågan i samhällsarbetet. Men vi kan inte fortsätta att acceptera 12 000 förtida dödsfall i tobaksrelaterade sjukdomar varje år i Sverige och att ytterligare en halv miljon ungdomar blir tobaksbrukare de närmaste 25 åren.

Läs vidare